Tre gånger till Vågsjön !
tillbaka till första sidan...

Att bara ett par mil från Mälaren, komma till en sjö med klart vatten och möjlighet att lura en öring från ett naturligt bestånd, det känns lite overkligt.

 

Åtta grader varmt den 25;e November 2006, då tog vi chansen att förlänga spinnfiskesäsongen något. Mats-Olov hade pratat väl om en sjö utanför Surahammar som hette Vågsjön. Så Stefan och jag tog med oss Mats-Olov denna November-lördag och min roddbåt på släp.

Efter att ha köpt fiskekort efter vägen, kunde vi börja fiska vid halv elvatiden.

 

Det var en dimmig och stundtals regnig dag, då vi fick vara alldeles själva på sjön. Vi förstod ganska snabbt varför.

 

 

Vi provade att viska vid land, på djupet, vid grynnor och vid vass, men inte så mycket som en stöt i spöet.

Vi gav upp klockan tre.

 

 

 

Fira midsommar kan man göra på flera sätt. Stefan och jag valde att njuta av naturen och samtidigt ge Vågsjön en andra chans.

 

Döm av min förvåning, men vi hittade till sjön i första försöket. Det är midsommarafton den 22:a Juni 2007. Dom har lovat vackert väder under dagen och det är dan efter fiskeförbudet, som har varat en månad efter det att dom släppt i öring i sjön. Vilket borde gett öringen en bra chans att acklimatisera sig.

 

Då vi tidigare fiskat på midsommarafton, har vi varit helt ensamma på fiskeplatsen, men här var det trångt med båtar. När vi kom ut, vid tolvtiden, hade många båtar redan landat fisk.

Vi gjorde första kasten mot en liten vassrugge vid en liten ö, strax utanför bryggan vi sjösatte vid. En liten gädda högg direkt och var på väg att bli vår första Vågsjön-fisk. Efter att ha konstaterat att vi glömt håven hemma, så tappade jag den.

En stund senare, hade jag tappat ytterligare en gädda och en öring alldeles vid båtkanten. Vi hade dessutom känt några fler som skakat sig loss vid första rusningen. Det var som förgjort.

 

Efter lite kaffe och smörgås lossnade det för Stefan, äntligen en öring i båten efter lite dramatik vid landningen. Det är inte lätt utan håv, med en vilt fightande öring, som verkade blivit behandlad med något hormonpreparat. Den vägde ett kilo. En stund senare fick Stefan en fin fisk på 1,6 kilo. Det blev resans största. Efter att Stefan landat ytterligare en på 0,6 kilo, som fick gå tillbaka, började jag undra om någon kastat en förbannelse över mig.

 

     

Vi sa hejdå till Mats-Olov som varit där och metat abborre med överfull picnic-korg och damsällskap. Lagom när dom nådde bryggan lyckades jag äntligen landa min första öring. En mycket vacker öring på 0,8 kilo. Det finns ett naturligt bestånd av öring i sjön, men jag tror det är svårt att se skillnad på dom och dom inplanterade. Alla öringar vi fick var i utomordentlig kondition och alla hade olika färgteckningar. Det var väl bara Stefans största som verkade lite onaturligt kraftig.

 

Jag landade ytterligare en öring innan vi mycket nöjda men ganska blöta, av regnet som inte skulle falla denna dag. Vågsjön hade visat sig från sin bästa sida.

 

 

 

Det är söndag, en vecka efter midsommar, dvs. den första Juli och Stefan och jag gör ett nytt besök till Vågsjön. Det blev ju en lyckad tur senast. Alla förhållanden liknar förra turen, så vi har höga förväntningar.

 

Jag börjar med att tappa en gädda på samma ställe som förra gången, det kanske var samma gädda. Denna gång hjälpte det inte att vi hade håven med oss, den släppte innan den kom till båten. Därefter började vi trolla runt dom områden som gick bra senast, men det kändes snart att det inte skulle gå lika bra denna gång.

 

Efter att ha trolla runt nästan hela sjön, fick Stefan ett ordentligt hugg ute på öppet vatten. Efter några långa och kraftfulla rusningar, började pulsen öka ordentligt. Kunde det vara en öring över tre kilo? Efter några minuter och flera långa rusningar, får Stefan upp fisken till ytan, en gädda. Förvånade tar vi upp gäddan och väger den till 4,5 kilo. Det borde varit en öring, den högg på öringvatten och rusade som en öring.

 

Synd att inte alla gäddor fightas som denna gädda.

     

Jag landade en mindre gädda och Stefan ett par abborrar, innan Stefan lyckas fånga dagens enda öring. Den vägde 0,9 kilo

.

Jag lyckades med konststycket att trolla i åtta timmar utan att känna ett hugg. Däremot såg vi några öringar ta åsandsländor på ytan, så vi tog nog fel spö med oss denna dag. Vi kanske skulle haft flugspöet istället.

     

av Peter Josefsson