Miekak 2001
tillbaka till första sidan...

En veckas flugfiske i Miekak´s  fiskekamp, strax norr om polcirkeln.

 

Vi bilade 105 mil till en plats strax norr om Arjeplog, där en helikopter flög oss den sista biten ut i ödemarken. Vi flög över fjälltopparna och hade en fantastisk utsikt

.

"Puppaviken"

 

Vi hade turen att flyga med ett par trevliga killar från Dalarna, som tog oss med och visade oss sitt favoritställe, ”Puppaviken”, som de tillbringade sin vecka vid.

 Den ena killen fick 7 öringar över kilot under sin vecka, så han var nöjd.

 

Fiskekampen med sina 21 stugor (+ 4 i fjällen), är belägen vid en sjö som har stora strömmar (älvar) som tillflöden.

 

Trots det blir det närmare en mils vandring varje dag för att komma till olika fiskeplatser och det i en ovanligt stenig och kuperad terräng. Vilket var lite jobbigare än jag hade förväntat mig, jag är inte förtjust i att vandra. Det innebar att fisketurerna blev heldagsturer, så det var bara att ta med skaffning för middag och mellanmål.

Det ingick båt till stugan, men för att kunna ta dig någonstans var du tvungen att ha motor och den kostade extra.

Stugan var fin, men det tar ett tag att vänja sig vid att gå efter vatten, fotogenlampor, gasolspis och utedass. Jag hade inte ens tänkt på att det inte skulle finnas el mitt ute i ödemarken.

Här får man meta, spinnfiska, köra med långedrag och flugfiska på dom flesta platser, men vi var här för att flugfiska!

 

 

 

Första dagen gick vi upp längs Pieskeströmmen, som ska vara en av världens bästa rödingströmmar, till ”Puppaviken” och fick några få öringar på 3 hg. Men det vi verkligen fick var fantastiska vyer. Man blev sittande långa stunder och andäktigt tittade och insöp atmosfären från fjälltopparna runt oss och molnen som drog sig undan ibland och visade nya fjälltoppar och ständigt ändrade utsikten så att det kändes som om man befann sig i rörelse. Här träffade vi sju andra fiskare. Det enda som saknades var vakande fisk…

 

Dag två tog Mats-Olov och jag, båten till Låddaströmmen och fiskade av dess nedre del.

En trevlig ström med massor av lämpliga fiskeplatser.

Vi fick ett par rödingar på 4 hg som smakade utmärkt. Här träffade vi åtta andra fiskare. Det enda som saknades var vakande fisk…

 

 

 

Tredje dagen åkte vi till Sartas Sidoström, en ö som delar sjön från den högre, till den lägre belägna delen. Vilket gör att det bildas strömmar som går genom ön och som är trevliga att fiska av.

Här fick jag en trippel på superpuppa, med röding, öring och harr. Men ingen över fyra hg.

Här träffade vi sex andra fiskare. Det enda som saknades var stor och vakande fisk…

 

Fjärde dagen var jag lite hängig, så Mats-Olov gick iväg själv till Pieskeströmmen, men kom tillbaka efter att ha fiskat någon timme, utan fisk. Han såg inga vak

 

 

 

Femte dagen gick vi upp längs Låddaströmmen till Akvariet, för där skulle det vara så mycket fisk att man såg fullt av ryggfenor bryta ytan.

Det enda det var gått om var folk som fiskade, vi träffade tio stycken där. Vi fick ett par fiskar på två hg. Fortfarande inga vak…

Enda gången folk sett lite vak, var vid 23-tiden, så Mats-Olov bestämde sig för att ge natten en chans.

 

På kvällen gick han upp längs Pieskeströmmens västra sida och fick ett par små öringar.

När den tredje lilla öringen gick ner under en sten, blev det plötsligt väldigt tungt att få hem den. När han efter en stund fick se att det satt en större öring som hade huggit tvärs över ryggen på den lilla, släppte han löslina för att den skulle kunna svälja den lilla och flugan. När han tröttnade på att vänta började han ta hem fisken som inte hade svalt den lilla, utan bet kramaktigt fast och släppte inte förrän han hamnade i håven.

Den vägde 1,2 kg och blev resans största fisk. Men några vak såg han inte till…

 

Sjätte dagen lade vi oss och läste.

Den dagen slapp vi trängas med trevliga människor och brydde oss inte om, om det vakade eller inte, i ett av världens bästa rödingvatten.

 

 

 

 

 

 

av Peter Josefsson