Ismete i Mälaren!
tillbaka till första sidan...

För att kunna fiska i vatten där det inte är tillåtet med angelfiske, t ex Mälaren, bestämde Stefan och jag oss för att prova ismete...

 

Jag blev tvungen att införskaffa mig några korta spön och ett par rullar, då jag inte tyckte att det verkade lämpligt med haspelrullar och 10 fots spön.

Nästa problem blev en lämplig nappindikator, det löste jag med att sätta fast en kabelsko-hona i spöringsfästet, i vilken jag satte en vipparm till ett angeldon.

 

 

Som bete ville jag ha mört, men vid fiske med sänkhåv, fick vi bara löja, så det fick duga till en början. Tanken var att jag skulle lyckas pimpla upp några mörtar på maggot efter vassen efter vi börjat fiska.

 

Stefan valde att fiska lite mer som vid bottenmete och använde spöhållare till sina något längre spön, som han även använder vid havsfiske. Han använde elektronisk nappindikator.

 

 

 

 

Efter att ha fångat betesfisk och försiktigt tagit oss ut på isen, som var mellan 5 och 10 cm tjock, borrade vi några rejäla hål med motorborren. Vi tacklade våra trekrokar med löja och äntligen kunde fisket börja.

Tyvärr hade tiden dragit iväg så klockan hade nästan hunnit bli tio på förmiddagen denna nollgradiga lördag 14/12 2002. Det är egentligen alldeles för sent, då det brukar vara bäst två timmar efter soluppgången.

Är det någon där?

 

Efter en halvtimme fick Stefan första hugget, men den ville aldrig ta ordentligt.

 

Efter ytterligare en halvtimme var det min tur och den här gången gick det bättre, fast fisk. Den hade inte gått långt, utan stod strax nedanför hålet, men vid mothugget gjorde den en rusning in mot vassen och jag var tvungen att sätta emot ganska hårt, för jag ville inte att den skulle trassla in sig i vassen.

Det var svårt att hålla linan från iskanten, så risken var att den skulle skavas av. På denna rulle hade jag endast 0,30 nylonlina och det är i klenaste laget, när man riskerar att fastna i vass och iskanter som skaver mot linan, men jag hade i alla fall en rejäl tafs.

 

Fast fisk!

 

 

 

Ganska snart fick jag se skymten av fisk i hålet, men det tog en stund innan jag lyckades styra huvudet på gäddan upp i hålet, jag ville inte riskera att kroken fastnade på undersidan av isen, vilket är lätt hänt om man är lite för ivrig.

 

Får man bara upp huvudet i hålet, så simmar den nästan själv upp på isen.

 

 

 

 

 

Så var då min första gädda på ismete landad, den vägde 2,9 kg.

Det var bättre känsla i det korta spöet mot för vad jag hade trott det skulle vara, så det var inte så stor skillnad mot att landa samma fisk vid spinnfiske.

Men på det stora hela skiljde sig ismete inte mycket mot angelfiske, men jag kommer definitivt att ismeta fler gånger och jag kan varmt rekommendera det till andra.

Stefan hade ytterligare en halvtimme senare, ett resultatlöst hugg.

 

Vi lyckades inget vidare i våra försök att pimpla mört till bete, det blev bara 2 stycken. Däremot fick vi 32 abborrar, är det inte typiskt? Men dom var välkomna ändå.

 

Jag brukar borra en vak som jag lägger fångsten i tills jag går hem, då är det lätt att släppa tillbaka den fisk man inte vill ha till middag, om man vill ha någon...

Vaken uppskattades av både yngre och äldre skridskoåkare, som fick se levande fisk och att den såg annorlunda ut mot paketen i frysdisken.

 

 

 

 

av Peter Josefsson