Angeltävling på Fläcksjön 2011!
tillbaka till första sidan...

Efter att ha varit inställt ett par år pga. dåliga isar och ett alltför krävande arrangörsarbete, så var det äntligen dags att umgås med en angeltävling. En angeltävling i underbart vårväder, med ca 40 deltagande lag.

 

Mörten beställd på två olika platser och donen genomgått en nödvändig översyn. Motorborren fått ny bensin och ett omsett tändstift och dammet avtorkat på alla delar. Då återstår bara att gå och lägga sig i tid, då väckarklockan ringer 0400 den 21 Mars.

 

Efter en stadig frukost och mackor och kaffetermos är nerpackat, var det dags att klä på sig flytoverrallen och gå till bilen för att försöka få plats för allt som ska med. Efter vissa bekymmer, lyckades jag och Stefan och Tomas kunde bli hämtade.

 

Isen var 50 cm tjock, så vi vågade ta bilen ut på isen. Vi betalade tävlingsavgiften och fick vår fångstkasse och protokoll. Efter en stunds diskuterande om fiskeplats, där Lennart ville till mitten och jag till en udde, så hamnade vi mittemellan. Vi delade upp platsen i två delar, en mot udden och en mot mitten. Eftersom jag bestämt uppdelningen, fick Lennart och Stefan välja sida. Något förvånande valde han "mot udden".

 

Efter att ha gått en km med motorborren och borrat 30 hål i halvmetertjock is, så gick startskottet och donen kunde tacklas med mört och ett par med anjovis - man måste ju prova.

Då Fläcksjön är en mycket grund sjö, så var det inte mycket vatten mellan botten och isen. Så man fick vara noga med att få betet på rätt djup. Det kändes konstigt att fiska i så grunt vatten och tron på fångst minskade betydligt.

 

 

 

Då alla donen var tacklade och chansen att få pusta ut närmade sig, så flaggade det för hugg på ett av våra don. Men om det var linan som lossade från flaggan eller ett riktigt hugg, fick vi aldrig veta.

Strax efter flaggade det för Stefan och Lennart och Stefan kunde landa dagens första fisk. En gädda på 2,2 kg. De landade ytterligare en gädda, innan vi fick vår första. Det blev Tomas som lyckades landa sin första "angelgädda" någonsin. Den vägde 2,1 kg.

Efter ett par timmar verkade det som om Stefan och Lennart valt rätt sida, då de landat 3 gäddor på totalt 5,7 kg, medans vi bara fått två på totalt 4,4 kg. Jag hade gått och stirrat ett tag på ett par platser som vi inte satt något don på och bestämde mig för att flytta 3 don dit.

Det tog inte lång stund förrän vi landat en tvåkilos och tappat en på 3-4 kg på ett flyttat don. Därefter får Tomas en fällning på ett av de flyttade donen. De visade sig vara en stor fisk som Tomas inte lyckades lirka in i hålet. Han fick i alla fall se den och uppskattade vikten till 5-6 kg. Efter han tappat den, utbröt någon form av krigsdans, där snö flög åt alla håll, utan att vi hörde någon form av musik.

 

 På det tredje donet vi flyttat, får jag en fällning en halvtimme innan tävlingen tar slut. När jag kommer fram till hålet, är linan stilla och inget tyder på fisk. Jag spänner försiktigt linan och den går rakt ner i hålet, ingen gädda som har simmat iväg med den mörten. Men då jag försiktigt lyfter mörten, så känns det som om det går lite för tungt. Jag väntar i en evighet, dvs. 1-2 minuter, innan jag känner en tydlig rörelse nerifrån. Sakta börjar det gå lina från rullen och jag gör mitt mothugg. Det känns direkt att det är en stor fisk, med knyckar drar linan mellan mina fingrar så att det bränns ordentligt. Efter en stunds fajtande, lyckas jag få in gäddans huvud i hålet och ser att kroken nästan har lossnat. Den har troligen fastnat i undersidan av isen och delvis slitit sönder fästet för kroken. Men med Tomas huggkroksliknande fot och gemensam ansträngning, lyckades vi landa en gädda på 8,3 kg.

     
Det blev tävlingens största fisk. Och av  ca 172 kg fångad gädda, fick Tomas och jag 14,8 kg, vilket var flest kilo totalt. Vilket resulterade i att jag vann en isborr och Tomas en ryggsäck. Vi fick dessutom med oss ett vandringspris, som vi tänker kämpa för fler gånger.

Det blev en fantastisk dag på sjön. Att arrangörerna fixade varmkorv till  ca 100 hungriga fiskare, var underbart. Men hur dom gjorde för att få strålande sol och vindstilla, det begriper jag inte. Men jag är tacksam.

     

tillbaka till första sidan...

av Peter Josefsson